Historik

I varje universitetsstad med självaktning finns det åtminstone ett studentsångarsällskap. Detta gäller speciellt i Sverige där man har mycket långa och stolta körtraditioner att följa. Kanske var det medvetenheten om detta som drev en samling tandläkarkandidater att förekomma seden och ta det första steget till en studentkör långt innan den officiella invigningen av Umeå universitet. Fröet till Umeå Studentkör såddes på restaurang Esplanad i Umeå en aprilafton 1958. Nämnda kandidater hade begivit sig dit för en glad kväll under uppsluppna och ljudliga former. Vid ett bord intill satt körens förste dirigent, musikhandlare Åke Byström. Denna konstellation blev vägvisande för studentsångartraditionerna i Umeå. Formellt bildades Studentkören först i oktober 1960, till en början med traditionell manskörssättning. Under de första åren grundlades verksamheten enligt känt studentsångarmönster, det sjöngs vid mösspåtagningar, professorsinstallationer, uppvaktningar och sittningar, allt under Åkes inspirerande ledarskap. Enligt säkra källor kompenserades körens ständiga tenorbrist och måttliga sångteknik ofta av entusiasm och lungvolym, för att inte säga punsch och dåligt omdöme!

De första nattliga serenaderna hölls 1962 och samma år började man lussa på lasarettet med falska tärnor i läkarrockar. Snart insåg manskören behovet av äkta fyllighet i både körklang och luciasärkar och de kvinnliga stämmorna tillträdde kören 1964, manskören existerade dock många år till. 1965 hölls den första riktiga vårkonserten och samma höst invigdes Umeå universitet med pompa och ståt. Den blandade kören genomgick då sitt verkliga elddop och framförde en specialskriven invigningskantat. Kantaten talade om vinterland, sommarland och framtidsland, men det gick många repetitioner innan kören lämnade vargaland bakom sig!

Under 60-talet inleddes en rad utbyten med andra studentkörer i södra Sverige, Finland och Norge. 1968 skapades traditionen med en teatral spexavdelning under konserterna, något som förekom med jämna mellanrum under 70- och 80-talet. 70-talet blev annars de stora körverkens tid för Studentkören och under Lars-Gunnar Martlings ledning framfördes bland annat ”Förklädd gud” av Lars-Erik Larsson och ”Skapelsen” av Joseph Haydn. Under denna tid inleddes också musikaliskt samarbete med bland annat Umeå Musiksällskap och Renhornen, och det fanns även utrymme för en mindre kammarensemble inom kören. 1977 äntrade Nils-Erik Öhman dirigentpulpeten och verksamheten inriktades på den blandade kören. Under 80-talet befäste Umeå Studentkör sin position som spirituell kulturspruta och har de senaste åren figurerat både i radio och TV, och dessutom som kunglig tonleverantör. Med Tomas Pleje som dirigent har kören också medverkat i en rad större verk som till exempel ”Carmina Burana” av Carl Orff och ”Gloria” av Francis Poulenc. Studentkören har genom åren gjort ett flertal körturnéer inom Norden och Europa. Färden har gått till länder som Danmark, Norge, Finland, Ungern, Tyskland, Skottland, Österrike och Frankrike. 1993 tjeckade vi läget i Prag och våren 1999 besöktes Polen.

Umeå Studentkör är i dag ett etablerat körnamn i Umeås kulturliv. Förutom att vara ett socialt såväl som musikaliskt livselixir för 50-talet sångbegivna studenter från olika fakulteter, så intar kören en nisch i det studentikosa Umeå. De välbesökta vår- och julkonserterna har med åren blivit ett välkänt inslag och en årligen återkommande tradition. Studentkören framträder också vid andra tillfällen som till exempel ”lussa på lassa”, Valborg, brännbollsturneringen, doktorspromotioner, invigningar och avslutningar, de senare ofta inom ramen för Umeå Universitets verksamhet. Höjden av körens studentikosa ådra manifesteras under de nattliga serenaderna vår och höst då körens damer respektive herrar samt utvalda celebriteter besjunges med mer eller mindre lidelsefull stämsång. Kopplingen till universitetet har alltid varit tydlig och lett till ett fruktbart utbyte genom åren. Kören fungerar också som inofficiell representant för Umeå och universitetet under körturnéer både inom Sverige och utomlands.

— Texten är skriven av Håkan Göransson och Anders Steinwall.